I början av 1900-talet befann sig capoeiran, den afrobrasilianska kampsporten med rötter i slaveriets tid, i en kritisk fas. Manoel dos Reis Machado, mer känd som Mestre Bimba, klev fram och omvandlade capoeiran. Han räddade den från att marginaliseras och gav den en ny form – Capoeira Regional – som kom att bli en respekterad kampsport och ett kraftfullt kulturellt uttryck.
Från hamnarbetare till mästare
Mestre Bimba föddes 1899 i Salvador, Bahia. Trots att capoeira var förbjudet och förknippat med kriminalitet, började han träna som tolvåring under ledning av Bentinho, en afrikansk sjökapten. Bimba, som själv arbetade i hamnen, såg capoeirans potential, inte bara som en kampform utan också som en bärare av afrobrasiliansk kultur. Han insåg dock att den traditionella capoeiran, som senare kom att kallas Capoeira Angola, hade tappat en del av sin effektivitet som kampsport.
Capoeira Regional tar form
Under 1920-talet började Mestre Bimba utveckla det som skulle bli Capoeira Regional. Han kombinerade grunderna i Capoeira Angola med influenser från andra kampsporter. En viktig inspirationskälla var batuque, en tuff brasiliansk kampkonst som Bimbas far var mästare i, känd för sina snabba och destabiliserande slag. Han hämtade även tekniker från karate, jujutsu, judo och savate. Resultatet blev en stil anpassad för både självförsvar och uppvisning, vilket beskrivs på ASA-Capoeira. Mestre Bimba införlivade också egna rörelser och kombinationer, vilket skapade en stil som var både effektiv och estetiskt tilltalande. De traditionella, svepande rörelserna i Capoeira Angola ersattes delvis av snabbare, mer linjära tekniker, och spelen blev mer akrobatiska.
En ny pedagogik
Mestre Bimba revolutionerade inte bara själva kamptekniken, utan också sättet capoeira lärdes ut. Tidigare hade kunskapen överförts informellt. Bimba införde en systematisk metod med fasta rörelsesekvenser, ”Sequências de Bimba”. Dessa sekvenser, som lärs ut i en bestämd ordning, gav eleverna en solid grund i capoeirans grundläggande anfalls- och försvarsrörelser, till exempel Meia lua de frente (en halvmåneformad spark framåt) och Cocorinha (en hukande undvikande rörelse). Han utvecklade också specialiseringskurser för elever som hade avslutat grundutbildningen, med sekvenser som ”Cintura Desprezada” – en serie akrobatiska kast och nedtagningar som användes vid graderingar.
Struktur och disciplin
För att ytterligare höja capoeirans status införde Mestre Bimba ett graderingssystem med färgade rep, cordas, som bars runt midjan. Detta gav eleverna tydliga mål och en visuell bekräftelse på deras framsteg. Han införde också strikta regler i sin akademi. Eleverna förväntades bära rena, vita uniformer, visa goda studieresultat eller ha ett arbete, samt upprätthålla disciplin. Genom att ställa dessa krav ville Bimba ’rensa’ capoeiran från dess tidigare associationer med marginalitet och göra den mer acceptabel för samhällets övre skikt. Han krävde arbetsintyg från sina elever och betonade vikten av utbildning och god karaktär.
Mot erkännande och legitimitet
År 1932 tog Mestre Bimba ett avgörande steg och öppnade den första officiella capoeira-akademin i Brasilien, vilket beskrivs på Memorial da Democracia. Detta var en milstolpe, eftersom capoeira tidigare hade varit förbjuden och utövats i hemlighet. Genom att skapa en formell akademi och införa regler och standarder bidrog Bimba till att förändra den negativa bilden av capoeira. Han var också banbrytande genom att välkomna kvinnor till sina lektioner, vilket var ovanligt i dåtidens capoeira-värld, vilket framgår av informationen på Capoeira Filhos de Bimba.
Nationell uppmärksamhet
Mestre Bimbas arbete fick stor uppmärksamhet. År 1937 fick han möjlighet att demonstrera Capoeira Regional för president Getúlio Vargas. Detta blev en vändpunkt. Vargas, som förespråkade en nationalistisk politik, såg potentialen i capoeiran som en nationell kampsport. Capoeiran, som tidigare setts som en sysselsättning för samhällets lägre skikt, omfamnades nu som en brasiliansk nationalsport.
Musikens betydelse
Musiken har alltid varit en integrerad del av capoeira, och Mestre Bimba förstod dess betydelse. Han systematiserade musikens roll i Capoeira Regional genom att skapa specifika toques (rytmer) som spelades på traditionella instrument. Berimbau (ett ensträngat instrument) leder spelet, och ackompanjeras ofta av atabaque (en stor trumma) och pandeiro (en tamburin).
Mestre Bimbas rytmer
Varje toque hade en specifik funktion och påverkade spelets karaktär. Banguela användes för lugnare spel, med en långsammare rytm. São Bento Grande de Bimba var avsedd för snabba och intensiva spel, med fokus på attack och försvar. Iuna användes vid ceremoniella tillfällen, som graderingar, och som en hyllning till avlidna capoeiristas. Idalina användes för ett friare spel, och Cavalaria fungerade som en varningssignal för polisens ankomst under den tid då capoeira var olagligt. Andra toques inkluderar Santa Maria, Hino da Capoeira Regional (Capoeira Regionals hymn) och Amazonas. Dessa toques, som beskrivs i detalj på Papoeira, skapade en rik och varierad musikalisk upplevelse. En viktig del av musiken var också ”las palmas de Bimba”, ett specifikt sätt att klappa händerna i takt med musiken (1, 2, 3).
Capoeira Regional och Angola: En dynamisk spänning
Capoeira Regional, med sin betoning på effektivitet och anpassning till det moderna samhället, utmanade den traditionella Capoeira Angola. Medan Regional fokuserade på snabbhet, styrka och direkta tekniker, värnade Angola om capoeirans rötter, traditioner och afrobrasilianska arv. Angola kännetecknas av långsammare, mer invecklade rörelser nära marken, och ett större fokus på malícia (listighet) och samspel. Denna spänning mellan de två stilarna, representerade av Mestre Bimba och Mestre Pastinha (Angolas främsta företrädare), har dock visat sig vara dynamisk och berikande för capoeiran som helhet.
Arvet efter Mestre Bimba
Mestre Bimba avled 1974, men hans arv lever vidare. Capoeira Regional är idag en av de mest utbredda capoeira-stilarna världen över. Mestre Bimba omvandlade capoeiran från en marginaliserad aktivitet till en respekterad kampsport och ett kraftfullt kulturellt uttryck. Genom att ge capoeiran struktur, legitimitet och en genomtänkt pedagogik lade han grunden för dess fortsatta utveckling. Även efter hans död har Capoeira Regional fortsatt att utvecklas, med nya generationer av mästare som förvaltar och förnyar arvet. Många utövare kombinerar idag element från både Regional och Angola, vilket visar på capoeirans ständiga evolution. Mestre Bimba är ihågkommen som en sann nyskapare och den moderna capoeirans fader, och hans insatser har säkerställt att capoeiran fortsätter att blomstra som en vital del av den brasilianska och globala kulturen.
